Nyårsrally 2005
| Kvart i 8,
i mörker och dimma, kom Bengt och hämtade mig. Det var glashalt ute.
Både Niklas och Per stod och väntade. Så var vi igång igen. För min
del den 12:e. Hur skulle det bli? I år var vi ju utmanade av ett starkt
gäng, bestående av Claes-Göran, Lars, Leif och Per N. De hade
dessutom rekat i 4 dagar och var oerhört laddade.
Vi började som vanligt nere vid Vita Bron. Där väntade årets första fågel - en björktrast. Så var den klar! På hala stigar gjorde vi vår vanliga runda och plockade 66 sångsvanar, kanadicker, några knipor, 1 storskrake ur sjön. Skata, kaja, kråka fick vi givetvis, liksom grön- och gråsiska. Beträffande den senare tycker Bengt och jag att det är bra att Niklas och Per är med. De hör den bättre än vi. När det gäller hörsel , utgör kungsfågeln ofta ett problem (om de inte sitter långt nere i träden). Därför är det en fördel, när man får se den också. Så var det här. Gärdsmygen hördes dock tydligt och ihärdigt vid vasskanten. Vi körde vidare in på S:t Sigfrids kyrkogård. Vid det första matstället gästade blå- och svartmes, nötväcka, entita, pilfink och till vår glädje, två bofinkar. De sistnämnda inte alltid så lätta. Vid den övre matningen syntes gulsparvar och bl.a. en rödhake. Den satt bra, liksom fikat, som intogs på vanlig plats och bänk. Efter ett negativt stopp vid Götabron åkte vi till Ramnasjön, där det fanns massor av fågel. Tyvärr inte alla X-bara. Vi kryssade dock 3 fiskmåsar och tamduva här, men lät bli gravand och svangås t.ex. Ädelt! Ett besök på Ramshulan gav inget, förutom en mycket kort skymt av en tofsmes, som Bengt fick. Vi räknade inte in den heller, utan fortsatte till Almenäs, där vi på Amerikaön siktade in gråtrutar i massor och 3 storskarvar. Ytterligar 3 skarvar låg ute i Öresjö och där fick vi den första Skäggdoppingen, ever! Jätteroligt. På väg till Almenäs hade vi också nöjet att presenteras för Strömstaren, som stod på den enda stenen, som reste sig upp över vattenmassorna vid Ålgården. På väg till Mollagatan passerade vi Hulta torg, där John A hade sett sidensvansar. Dock dip. I stället fick vi tofsmes och trädkrypare hemma på Mollagatan innan vi åkte hem till Ingalill och den alltid lika perfekta lunchen. Riktig ärtsoppa, tunn-tunna tunnpannkakor med äpplemos och redan 37 arter. Nu skulle det kunna bli rekord! - Trodde vi ja. Eftermiddagen blev mycket seg. Skalle gav "bara" den säkra och alltid lika mysiga stjärtmesen. Den var tillsammans med andra mesar vid matningen. Ganska snabbt iväg mot ÖSS, där jag dagen innan hade siktat en vigg. Jodå, den låg kvar tillsammans med gräsänderna. Knölsvanen hade däremot försvunnit. Mot Västra Marsjön. Vid stugorna nära sjön, hade man skött matningen och där fanns många mesar och, för vår del, framförallt talltita. Ingen nötskrika dock. På vägen in mot Borås stannade vi vid Rångedala mader. Och har man sett! Årets första rovare blev en ormvråk. Kul. Vad, som dock inte var så kul var att detta blev vår sista art för 2005 års Nyårsrally. Skulle detta räcka mot den andra gruppen?. Knappast. Vi gjorde ett sista försök ner längs Viskan mot Rydboholm, in på kyrkogården igen men icke. Vi stannade på 41 arter och åkte hem till Mollagatan, där Berit hade fixat med fika, bestående av bullar, pepparkakor och Gotländsk saffranspannkaka. Jättegott. Behövdes som tröst, eftersom det visade sig att de andra plockat in 44 arter! Okej-då: Grattis! Tillsammans hade vi sett 48 arter denna 1 januari 2005. Men nästa år - då skall vi ALLA ut och reka och då... |