BT 040713
Omdömeslöst av försvaret att bygga nytt på skjutfältet

Efter ha läst i BT att försvaret vill ha kvar Bråts skjutfält måste man allvarligt ställa sig frågan hur man hanterar våra skattepengar.

Man kan också ifrågasätta omdömet när det gäller framtida planering. Slutligen, vad innebär egentligen riksintresset i denna fråga.
Efter beslutet från våra politiker att vi ska ha ett insatsförsvar ter det sig mycket märkligt att Bråt är av sådant riksintresse. 

Efter Borås stads skrivelse till försvarsmakten med krav att åter få disponera marken för framtida expansion har man tydligen fått kalla fötter hos försvarsmakten som erbjuder sig att flytta på diverse faciliteter för att bereda väg för R 27 (som också är en riksangelägenhet). Det "generösa" erbjudandet innebär att man flyttar ammunitionsförråd, skjutbana, provkammare, tårgasplats och handgranatsbana och bygger nytt på södra delen av området. 

Har man över huvudtaget funderat över vad det skulle kosta. Det är här man börjar ifrågasätta militärens lättsamma hantering av våra skattepengar. Investera i nybyggnad i ovanstående måste vara mycket kortsiktigt och bör underkännas av våra rikspolitiker som hanterar anslagen till försvaret. Om det finns något så när förnuft och omdöme hos de politiker i utskotten som hanterar försvarsanslagen bör det bli stopp på dessa idéer. 

Kortsiktigheten i att investera i ett skjutfält som ligger inom en radie av fem kilometer från Borås centrum kan inte vara annat än omdömeslös, med tanke på hur expansionsplanerna i Borås ser ut. 

Skulle skälet vara att rädda ett tiotal arbetstillfällen i den så kallade Älvsborgsgruppen så är det ju ett ganska cyniskt sätt att hantera 100.000 boråsares miljö. 

Nej rikspolitiker, det är dags att visa handlingskraft och gott omdöme genom att stödja Borås kommunstyrelses krav att få disponera Bråt omgående. 

                 **********************************************************************************
 

BT 040720

Grötmyndigt korståg för en ny golfbana

BT publicerade den 13 juli en debattartikel av golfspelaren Rolf Henerius om Bråt och vad han kallar "militärens lättsamma hantering av våra skattepengar".

Henerius förfasar sig över att försvarsmakten kräver ersättningsmark för den del av övningsområdet som går förlorat, när R 27 skall dras över södra Osdal och kommer att ödelägga vissa anläggningar bakom Huvagårdsberget. Vidare frågar han sig, hur det kan komma sig, att Bråt kan betraktas som ett riksintresse för försvaret, när vi nu skall ha ett insatsförsvar. Han anser att det vore kortsiktigt och omdömeslöst att nyinvestera i ett skjutfält så nära Borås centrum och att det vore ett cyniskt sätt "att hantera 100.000 boråsares miljö, för att rädda ett tiotal arbetstillfällen på den så kallade Älvsborgsgruppen". Avslutningsvis avkräver han rikspolitikerna handlingskraft och gott omdöme, vilket skulle manifesteras genom att stödja Borås kommunstyrelses krav att få disponera Bråt omgående för exploatering. 
Sveriges folk har genom sina valda ombud i riksdagen förvisso beslutat om kraftiga nedskärningar av försvaret och att huvudinriktningen nu skall ligga på ett s.k. insatsförsvar. Samtidigt har man dock också beslutat, att det regionala och lokala försvaret, Hemvärnet, skall skärpas och moderniseras. Skarpare uppgifter, bättre utrustning, bättre utbildning ställer nu krav på utökad och intensifierad övning, vilket kräver goda övningsfält. Sedan Remmenefältet lades ner är nu Bråt det enda övnings- och skjutfält, som kan tillfredsställa behovet för Hemvärnet i Sjuhärad och södra Älvsborg. Här övar årligen flera tusen hemvärnsmän, bilkårister och lottor. Även polisen utnyttjar skjutbanorna. Betydelsen av fältet har därför nu fått dignitet av riksintresse för försvaret. Det är självklart att Älvsborgsgruppen bör få utvidga fältet en bit söderut, för att kunna ersätta anläggningarna som försvinner vid rumphuggningen av Huvagårdspartiet. 

Bråt har nu varit militärt övningsfält i 90 år och hela området har alltså helt undgått industriell eller annan exploatering under mycket lång tid. Här finns knappt en enda asfalterad yta! Den tidvis till synes brutala militära markanvändningen har paradoxalt nog varit förutsättningen för de mycket höga naturvärden, botaniskt och faunistiskt, som i dag karaktäriserar Bråt. Som miljöresurs för den vanlige boråsaren är Bråt helt i klass med Rya åsar. Vid alla tillfällen då inte skjutning pågår utnyttjas fältet som strövområde, i synnerhet av hundägare och folk som inte har behov av branta backar under sin promenad. Hela området sköts på ett utomordentligt sätt av personalen inom Älvsborgsgruppen och Borås stads miljökontor har prisat dem för god miljöhänsyn. 

"Lättsam hantering, kortsiktigt, omdömeslöshet, cynisk". Henerius tar verkligen till både grötmyndighet och brösttoner i sitt korståg. Korståg för vad, kan man undra. Kanske en ny golfbana? Ja, nog är det många som kastar snikna investeringsblickar på Bråt i dessa tider. Att släppa in kapitalet på Bråt, oavsett om det är industrimiljoner eller golfmiljoner, vore att för evigt utarma de höga biologiska värdena i området och beröva boråsarna ett förnämligt strövområde. Den bästa "miljön för 100.000 boråsare" vore tveklöst, att Bråt finge finnas kvar i sin nuvarande form och med nuvarande militär användning. 

Älvsborgsgruppens personal instruerar och betjänar Hemvärnet på ett förnämligt vis. Henerii tarvliga sätt att spela ut dem mot "100.000 boråsares miljö" visar på dåligt omdöme men är också riktigt fånigt. Man kan nog dock vara säker på, att de tusentals sjuhäringar och hemvärnsmän, som solidariskt ställer upp på riskdagens beslut för en anständig regional och lokal värnkraft och beredskap, betraktar hans debattinlägg som en riktig taskspark mot deras ideella engagemang. Och rikspolitikerna, som Henerius vänder sig till, har säkert det goda omdömet att kunna skilja på ett riksintresse för försvaret och ett särintresse för golf. 
 
 

BT 040729
Boråsarna vet vad som är bäst

Att vi i Borås inte vill ha ett övningsfält och skjutbanor centralt i staden är självklart.

Att kalla det ett grötmyndigt korståg, är att ha svårt att läsa min debattartikel, och samtidigt ha svårt att förstå att utveckling och framåtskridande på sikt är omöjligt att stoppa.
Självklart gör hemvärnet jätteinsatser, när vädrets makter är emot oss, nu senast utmed Lagan i Värnamo och Ljungby. Den lede fi som invaderar oss är ju redan borträknad i försvarsbesluten, och behöver inte ett övningsfält centralt i Borås. Det finns flera som varit hemvärnschefer än Åke Andersson ( kanske inte emeritus) som säger att det finns goda möjligheter till skjutövningar på andra skjutbanor i närheten. 

Om man får citera ett av kommunalråden: "Inget regemente - inget skjutfält". 

Det är väl det som ligger till grund för Kommunstyrelsens beslut att begära området tillbaka från försvaret. 

Jag kallar det framsynthet från politikernas sida. Ett sådant här beslut från Borås stads sida måste ses ur ett vidare perspektiv, vad som är bra för Borås som stad och som är bra för dess invånare måste gå utanför det särintresse ett skjutfält och en golfbana utgör. 

Med krympande anslag till försvaret måste man vara rationell även i det avseendet.

Alltså, R 27 från Viared dras kortaste vägen till anslutningen vid Kråkered. Det öppnar oanade möjligheter för Borås stads expansion i stället för skjutfältet som ligger som en död hand över hela området. 

Javisst, golfspelare har jag varit i snart ett halvt sekel, men det var inte det saken gällde. Skulle det byggas en golfbana på Bråt så skulle inte bara jag glädja mig, utan säkert ytterligare 5.000 boråsare, hälften av dessa står redan i kö för att kunna spela. Förresten, det vore något att visa upp för besökare, ett vackert grönskande landskap som en golfbana utgör istället för ett grått och fult övningsfält. Som rekreationsområde är emellertid Bråt oslagbart, oavsett vad som händer efter militären. Det ligger ett flertal golfbanor i fågelområden i Sverige och det skadar bevisligen inte fågellivet och de är dessutom mera tillgängliga än en skjutbana. 

Utan att ta hedern av "emeritus" Åke Andersson, som säkert drivs av en inre övertygelse, så är Bråts dagar som övningsfält rimligen snart räknade, investera därför inte i onödan i nytt från försvarets sida, det är förmodligen bortkastade pengar. 

Bråts närhet till Borås centrum är som att ha ett skjutfält mitt i Brämhult. Det är ju inte acceptabelt. Denna fråga bör på ett enkelt sätt ena politikerna och det är också en fråga som på intet sätt är kontroversiell att driva ens för stadens planeringschef och samtidigt planera för dom möjligheter som därmed yppar sig och inte bara låta det stanna vid munväder. 

BT 040805

Biologiskt torftig miljö

Rolf Henerius önskar inte ta hedern av mig, skriver han i sitt debattinlägg om Bråt i BT den 29 juli.

Det får jag väl vara tacksam för. Likväl swingar han drivern för nya utslag och lobbar för att Försvaret skall lämna ifrån sig Bråt, därför att "vi i Borås" inte vill ha ett övningsfält och skjutbanor centralt i staden. Vilka personer som "vi" just här avses är lite svävande, men med en kvalificerad gissning torde man nog kunna pricka in kategorin golfbaneexploatörer. 
Övinngsfältet på Bråt ligger inte mer centralt i Borås idag, än det alltid gjort under sin 90-åriga tillvaro. Försvarsmakten kategoriserar det idag som "ett riksintresse för Försvaret", ett beslut som är grundat på Försvarsmaktens behov av att i detta fall kunna utbilda bl.a. det regionala och lokala Hemvärnet och bl.a. dess kvalificerade insatsplutoner. Sådana beslut fattas alltså inte i Borås Kommunstyrelse, oavsett käcka uttalanden som "Inget regemente - inget skjutfält" och inte ens med en f.d. kapten och hedersman från gamla I 15 vid rodret. Försvaret är inget särintresse, det är ett övergripande riksintresse. 

Jag är naturligtvis inte heller ute efter att ta hedern av Rolf Henerius eller någon annan golfspelare, men när Henerius i sin artikel den 29 juli säger att golfbanor i fågelområden "bevisligen inte skadar fågellivet" är han, med förlov sagt, ute på tunn is. Det är faktiskt rena floskler. Golfbanor, förlagda inom känsliga fågelområden i våtmarker, utgör rent av ett av de största enskilda hoten mot ett rikt fågelliv. Golfbanor är ekologiskt synnerligen fattiga miljöer, även om skickliga "landskapsarkitekter" idag kan få dem att se nog så vykortsaktigt fagra ut. Men biologiskt torftigt är det! 

Skulle i en framtid Försvaret trots allt komma att lämna Bråt, innebär alltså inte Henerii begrepp "utveckling och framåtskridande", att området till varje pris skall exploateras för stadens expansion, oavsett det är fråga om industrilokalisering eller golfbanebygge. De höga naturvärdena i Viskans dalgång mellan Osdal och Rydboholm är värda ett bättre öde. Kommunala investeringar i levande natur i liknande miljöer med starka rekreativa och turistiska värden har t.ex. gjorts vid Tysslingen, Örebro, i det s.k. Vattenriket, Kristianstad och i Kalmar dämme, Kalmar. Ett sådant projekt vore värdigt Borås stads planeringsavdelning och Jörgen Rylanders kreativitet. 

Efter att återigen ha läst inläggen i BT angående framtiden för Bråts skjutfält (och vårt fågelområde) och läst det Niklas skrivit på BoX-chatten om samma sak, tyckte jag att Berit o jag skulle åka ut dit och ta en promenad och titta på området. Det var givetvis inte första gången jag var där, men det kändes lite annorlunda nu.

Jag tog lite bilder (några hade jag sedan tidigare) och tänkte på hur det skulle komma att se ut, om vi i stället fick en golfbana på platsen. HEMSKA tanke!! Eller … 

Visst vi skulle få fina, vackra och gröna gräsmattor. Men var skulle Gullriset med humlorna få plats? Och Buskskvättan? Skulle den sitta på flaggan vi hål 4? 

Och visst skulle det bli fina gångar och småvägar mellan de olika hålen, men var skulle hundägarna släppa loss sina hundar? Golden retriever-hundar, som gärna gräver hål i gräsmattor, skulle nog inte bli populära. Undrar om Kvannen skulle få växa fritt eller rödklövern?

Ängspiplärkan fick nog svårt att gömma sig på greenerna, för att inte tala om var de första sånglärkorna skulle slå sina drillar mot skyn.

Den botaniska mångfalden kom väl att bestå av olika slags gräsfrön, ett slag (hoppsan!) vid tee, ett ute på ruffen och ett vid green. Visst skulle man ha en del vattenhål, men där vågade nog ingen and simma runt - det kunde ju komma en boll i huvudet. Snacket om att det går bra att kombinera fågelliv med golfbanor (se senaste inlägget av Rolf H) är ju rena nyset.

Ju längre vi gick, desto dystrare blev jag. Hur kan man tänka tanken att bygga en golfbana här? Dit så många friluftande boråsare tar sig, för att vädra hunden, för att jogga, stava, titta på blommor, insekter, skåda fågel, rida eller bara komma ut i naturen. 

Nej, nu måste vi göra som Niklas och Åke skrev på Chatten - Ta tag i detta! Tillsammans med BNF och ev. andra naturintresserade, lägga upp en strategi, snabbt som ögat och komma till handling.

Här är en del bilder,  som visar vad vi kan gå miste om, ifall man driver igenom planerna på en golfbana - eller på annat sätt exploaterar området.

Läs f.ö. Åkes artikel om Bråt, införd i BT 021229 >>>
 
 

Börje