Vi åker till Skåne i morgon! tyckte Berit en onsdag em. Sagt o gjort. Lotsvillan vid Falsterbokanalen var ledig och torsdag morgon åkte vi via potatisinköp i Falkenberg till ett soligt Skåne.

Givetvis hade jag vissa fåglar i tankarna men de var inte helt viktigast den här gången. Efter installation i Lotsvillan åkte vi till Ljungen, där ganska många spanade lite okoncentrerat uppåt. Av detta förstod jag att Stäppörnen inte var synlig. Den hade bara varit framme och vänt, enligt de andra. 

På kvällen åkte vi till Foteviken och hade en riktigt fin kväll med 1000-tals vitkindade gäss och massor av änder, främst bläsänder, i viken. Vi hade ett underbart medljus som verkligen framhävde färgerna på fåglar och himmel.

Fredag morgon åkte jag själv ut i gryningen till Nabben, där många samlats för att se, i stort sett ingenting. Lite småfågelsträck, sparvhökar, en pilgrimsfalk och ett par havsörnar var väl allt. I stället åkte Berit o jag en vända in i Skåne på förmiddagen och hamnade bl.a. vid Näsbyholm. En hel del Glador snurrade runt i skyn, fjällvråkar, orm-d:o och en del småfågel gjorde att kaffet hann kallna under fikapausen.

Eftermiddagen tillbringade vi ute vid Falsterbofyren och på Ljungen, men det mest spännande var ett larm från Öland. -Isabellastenskvätta! Pojkarna från Borås åkte på em. och hann precis fram för att se en skymt av denna tunga art, vilket gjorde mig orolig i kroppen och sinnet. Tänk om vi skulle åka nästa dag.

Berit är alltid med på sådana tokigheter (så´n tur för mig), så nästa morgon satt vi i bilen kl 4 för färd mot Öland. Allt var packat och städat!

Ingen trafik och fina vägar gjorde att vi var framme vid Ottenby redan kl. 8. Kallt, mulet, blåsigt och framförallt, ingen stenskvätta! Det var inte helt oväntat men kändes lite snopet. Efter en kopp kaffe, lutade jag tillbaks i bilen för att slumra en skvätt, då larmet om Bergstaigasångaren vid Kapelludden gick. Jag visste att den varit där men trodde inte den var ute i det tråkiga vädret. En blick på Berit sa´att det var OK att åka dit. Hon har alltid en bok tillhands om det skulle behövas.

Väl framme till dungen såg jag flera som strövade runt bland snåren och lyssnade och tittade. En kille, som filmade, vinkade på mig och när jag kom fram hördes efter en stund ett läte, som jag inte kände igen. -Där var den! sa han. Han hade tidigare filmat den och hört den flera gånger, så han var helt säker.

Jag var dock inte speciellt nöjd med en så´n obs. Det kom fler skådare och vid flera tillfällen visade den sig. Jag, och de flesta andra, var dock på fel sida om buskagen. En gång fick jag i alla fall en kort skymt av den, när den flög förbi. Inte hade jag klarat av att arta den själv, men med andras hjälp kunde jag godkänna den, även om jag hoppas få se den bättre vid ett senare tillfälle. Helst lika bra som jag såg Taigasångaren ett par veckor tidigare.

Vägen hem gick via Halmstad eftersom vi lovat hälsa på Inger. En god middag, en stunds samvaro och flera timmar senare, landade vi hemma i Borås efter drygt 90 mils dagstur.

Nunnestenskvätta
Det är söndag den 26 oktober. Berit har bytt på på Wettergrens och vi skall kolla kaffebrygge på Ekohallen. Då ringer John: 
-Nu åker pappa och jag till Nunnestenskvättan på Getterön!
Jag hade sett ett larm, men det verkade osäkert, så jag hade "lagt" det åt sidan, men nu blev det fart!!

Ingen kaffebryggare nu inte. Körde hem Berit, slängde in tub och varma kläder i bilen, tog en banan och ett par bullar och se´n iväg.

Gjorde upp med John om att mötas i Björketorp och hann dit 5-10 min före dem, så jag tog en "korv m bröd" under väntetiden. Efter en ganska påfrestande långsam färd till Varberg (en släpkärra och en "övningskörning" låg framför och krypkörde, + nedfällda bommar i Varberg) kom vi till getterön och mötte Tomas E, som lugnade oss med att fågeln kommer att stanna kvällen ut. 

Det pep till i mobilen: -X  Det var Claes-Göran, som sms-ade. -Stanna kvar. På gång, fick han till svar och ett par minuter senare träffades vi och jag fick se fågeln i hans tub. Nunnestenskvätta. En mycket bättre obs än sångaren på Öland. Den här visade upp sig på alla håll och kanter och vi kunde njuta av den under en lång stund innan vi vände åter till Borås. Nöjda med X nr 370. 

En halvtimme senare är vi på väg, när Åke A ringer och undrar om vi inte vill ha en medpassagerare till. Visst! Vi vänder och Åke är verkligen snabbt på plats vid Statoilmacken vid Hedvigsborg. Någon fika hann han inte få med sig, men sådant är ju av underordnad roll vid drag. Det ordnar sig alltid.

Däremot vände vi inte när Tomas E ringde! Vi hade hunnit till Värnamo. Det gick fort till Blekinge och efter en drygt km-lång vandring över strandängar och stängsel kom vi fram till Kråkenabben, där ett 20-tal skådare stod och tittade i duggregnet. Isabellastenskvättan gömde sig bakom stenar och tuvor 100 m längre fram. Det är alltid lite oroligt innan man får den första obsen, men efter en stund hade skvättan vänligheten att komma fram. Den var lite svårsedd genom att den hela tiden rörde mellan stenarna, men ibland satte den sig uppe på någon sådan och kollade läget bland oss skådare. 

Vi kunde i alla fall gå igenom de olika karaktärerna på den, kort stjärt, långa ben, upprätt hållning, tygeln, svart "lillvinge", vilket gjorde att vi snart kunde övergå till den medhavda matsäcken, vilken vi broderligt delade med Åke. 

Duggregnet hade övergått till tyngre droppar, vilket gjorde att det var ganska naturligt att återvända till Västergötland och Borås.

Efter en "sula" med strips, ketchup och Cola utanför Olofström, satte sig C-G vid ratten och jag i baksätet, där jag halvsov i stort sett hela vägen hem.

Ingen dålig oktobermånad: Tärnmås (30/9), kejsarörn, bergstaigasångare, nunne- och isabellastenskvätta!!