Några örnar?
Klicka på bilderna

Vi åkte i mulet och lite disigt väder, - 3 grader vid 8-tiden. Väl framme såg vi inga örnar från Trandansen. Bara en del korpar. Vid Huset hade man ett fågelbord, som lockade till sig grön- och bergfinkar, gråsiskor, nötväcka, mesar men inga örnar. Jag spanade i tuben långt bort för att se om någon satt i något träd och plötsligt fick jag se någon komma glidande - en kungsörn. Den flög ganska långt bort, men jag hade den bra i tuben. Bengt och jag enades om att det var en 1 - 2 K fågel. Efter ett par minuter försvann den bort över skogskanten. Det var allt av örn för hela dagen.

Några stjärtmesar, en nötskrika, talltita (tror vi. Bengt tyckte den sa tjä, tjä, och har ju sådan hemma, så det var väl sant.

Efter fikat drog vi bort mot tornet vid sjöns utlopp, där vi bara hade strömstare, sothöns, gräsänder och en väldig massa kråkfåglar. 

Vi tyckte väl att det inte givit så mycket men så är det ju ibland. På hemvägen kollade vi efter nötkråkan hemma hos Lars men den kom inte förrän 20 min efter vi åkt därifrån.

På hemvägen letade jag förgäves efter varfågeln vid Varnum.

Vid Getteröns Naturcentrum träffade vi 4 lediga skådare från Limmaredstrakten. Vi gick till VOF-gömslet och hade säkert 1000 gräsänder framför oss. Bland dessa hittade vi många nya års-X. Ett 25-tal Krickor, 1 väldigt vacker Stjärtand, 1 Vigg, Salskrake (1 hane och 5 honfärgade), 6 st Bläsänder. En Grågås kom flygande över en mycket frusen Gråhäger.
Långt borta satt också en Pilgrimsfalk på en sten.

Vi gick en vända längs bäcken och skrämde iväg en Rörhöna och ett 15-tal Sothöns. En Tornfalk med en nyfångad mus satt på en telefontråd.

En tur ut mot 5:e vik gav Råkor, årets första Starar, 1 Storspov och en Ringduva.

I Träslövsläges hamn hittade vi en fin Bergandshane simmande bland de färggranna Storskrakarna och Ejdrarna. Vi klarade inte av att hitta den vitvingade truten, som tydligen fanns i Glommens hamn (åtminstone 2 tim senare). Däremot var vi klart säkra på de 2 Gravänderna, som gick bortåt fyren.
Fika nr 2 satt bra här.

Sista stoppet blev Galtabäck på jakt efter berglärka. Vi fann inga men i stället 4 Brunänder, vilket ju var skojigt. Som en riktig bonus fick vi 18 st Skärsnäppor och 5 st Skärpiplärkor.
De sistnämnda vållade en del bryderi, men med hjälp av Fågelguiden och Jonsson bestämde vi dem till dessa piplärkor.

Mörkret kom snabbt och vid ½-4 tiden var vi hemma. En härlig dag vid kusten med många nya års-X och en massa god tånglukt genom näsan. 

Getterön, 
Glommen,
Galtabäck.
Stig, John A,
Ellen

Fotograf:John
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vi tog vägen på östra sidan av Veselången, men såg inget speciellt utan fortsatte direkt till Naturcentrum på Getterön.
Det var inte så väldigt mycket fågel där heller. Gräsänder och gravänder var det gott om. Några salskrakar, någon kricka. Höjdpunkterna blev dels ett 25-tal snösparvar, som flög fram och tillbaka, (fint att se när de vände den vita undersidan till mot solen) och dels en pilgrimsfalkshona, som försökte få en tofsvipa till frukost. Hon höll på i 5 minuter och jagade, dök och försökte på alla sätt men fick till slut ge upp.Riktigt spännande att följa jakten. (Undrar hur hög pulsen varpå tofsvipan)

Efter fika åkte vi in mot hamnen och på väg dit, under taket på ett magasin, satt en sparvhök, förmodligen ganska mätt eftersom krävan syntes stor. Fin obs och bra tillfälle för John att filma den.

Från hamnen siktade vi ett gråhakedoppingpar.
Ett flock på 8 gäss flög över. Troligen spetsbergsgäss.

Galtabäck nästa. En ensam prutgås gick på en sandrevel.
Vi gick ut på udden för att leta berglärkoroch fann dem också så småningom. 6 st hulkade fram i gräset. Svåra att se ibland men de dök upp bra då och då.
Här ute fanns också 4 snösparvar, ängspiplärka och ev, en skärpiplärka. Det är inte lätt att skilja dem åt. Däremot var det lätt att urskilja de 2 större strandpiparna, som gick i tången.

Vi hann inte stanna vid Glommens hamn förrän John ropade : - Tretåig mås, och hoppade ut. Han är duktig! Ovanför oss flög måsen, som har "doppat vingspetsarna i tusch". Den här hade även doppat en del av undersidan i olja, för där var den lite oljig. Den flög fram och tillbaks över oss hela tiden vi var där.

Även den vitvingade truten visade sig fint, medan vittruten bara stod bland en massa gråtrutar och putsade sig.

Klockan drog iväg och det var dags att vända hemåt. En riktigt härlig dag med flera nya årskryss

Vi kollade av Träslövsläges hamn utan något intressant att notera. Därefter blev det Glommens hamn dit det nu hade kommit två tretåiga måsar. Den vitvingade visade upp sig, men av vittruten såg vi inget.

I Korshamnsviken i Morups Tånge gick det en strandskata, den första för året , en större strandpipare. och en inflygande snösparv.

Galtabäck hade inget nytt, förutom en turkduva.
Getteröns intressantaste obsar var en stjärtand och de 25-talet snösparvarna.

Vid Veselången visade varfågeln upp sig. En blå kärrhökshanne jagades av en kråka och bland grågässen hittade vi också några sädgäss.
S:a 51 arter

Berit
Hornborgarsjön

När jag kom hem åkte Berit och jag direkt till Hornborgasjön för att se på Nilgås. (Bild) Förmodligen samma, som besökte Rångedala i måndags. Den gick där lugnt och etade tillsammans med några grågäss. Får väl se om Rk kommer att godkänna mitt 351:a X. Fin var den i alla fall

Så den 2 april kl 04.00 åkte Berit och jag till naturreservatet. Jag hade fått tips om var den höll på att knacka fram ett bohål och ½-7 var vi där. Ganska snart fick jag en dålig obs men dock - Vitryggig hackspett.(Bild) X nr 352. Efter ett tag kom "tipsaren", Olle Torstensson, en mycket trevlig och framförallt kunnig man, som sysslat med dessa hackspettar i 20 år på platsen. Han hade mycket att berätta om rovfåglar och hackspettar medan vi gick fram och tillbaks på landsvägen och plötsligt lystrade han till -:Där är den! Och nu hade vi turen att under en lång stund kunna studera både hannen och honan, både i handkikaren och i tuben. Absoluta praktobsar! Även Berit fick lön för besväret med den tidiga avfärden. Härligt!! Vi höll oss hela tiden på landsvägen för att inte störa fåglarna och med tanke på att det bara häckade 4 par förra året i hela Sverige är det ju viktigt att de inte störs.

Det var ett mycket fågelrikt område, inte minst gott om hackspettar. Vi hade flera mindre hackspettar, större d:o, gröngöling och ett par spillkråkor, som dessutom parade sig inför våra ögon. Fint. Hannen såg mycket märklig ut eftersom den var partiellt albino. 

Ja, det var en härlig utflykt, som vi avslutade via Håverud och längs med vänernkusten hemåt.

Länk till U-hamns 
fågelklubbs sida
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vi fortsatte så till Vinsarpasjön, som för mig också var en ny bekantskap. Här fanns jättefina hagar och enbuskekullar. Nu hade solen börjat värma och medan vi fikade i fågeltornet tittade vi på 3 storlommar, 4 unga sångsvanar, 1 trana och lyssnade till spillkråkan (som hade en lustig dialekt), gröngölingen, svartmesen, gärdsmygenm.fl. En härlig lokal! Nu började det dessutom bli ett underbart försommarväder. 

I Flatasjön, vid Dalum,  låg 5 svarthakedoppingar och strax intill såg vi en dubbeltrast bland massor av björktrastar. Efter ett stopp i Blidsberg där Leif bjöd på fika vid det trevliga fiket vid vattendraget, drog vi utanför U-hamns gräns och åkte till Vartoftasjön, ännu en ny lokal. Här tutade rördrommen välkomnande, en brun kärrhökshanne drog över sjön, skogssnäppan flög upp och passerade ett par svarthakedoppingar. Fiskgjusen sökte efter föda och korpen seglade som en ormvråk. 
Även här hörde vi lövsångaren och Leif fick årets första stenskvättor.

Vi åkte till Mönarp men där fanns inte mycket fågel. Däremot en härlig kulle där vi lade oss att sola efter en kopp kaffe. Härligt!

Hemvägen gick via Stenmurslandskapet i Floby (mycket sevärt) och Orraholmen utanför Herrljunga, där vi fick årets första ladusvala. "En svala gör i alla fall en härlig försommardag"

Sista stoppet ville jag ha i Skalle för att ingen annan skulle "ta" de första lövsångarna. Det fanns inte mycket i sjön förutom 5 smålommar, men vi  fick lövsångaren och dessutom en trädpiplärka. 

Efter en riktig kanondag var vi hemma vi 4-tiden. Inte behöver man åka till Hornborgarsjön för att skåda fågel och ha det bra.

Fågelgruppen 
/Marks f-grp
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fredag kväll: Bengt och jag tillsammans med Markgruppen under Pekkas ledning. Samling lite väl tidigt, kl 20,30 i Horred,  men vi gjorde en skön promenad ut över nyslagna höfält. Vilken härlig doft. Vi hörde också några kärrsångare och i skymningen började också näktergalen sjunga. 

Ner mot "Plattlandet" och ut på ett fält där vi väldigt fint hörde vakteln. Däremot ingen gräshoppssångare. 
Nu körde vi till Nordskogen, höll på att krocka med en uggla och hade snart, med hjälp av CD-spelare, 2 nattskärror i luften. Men de var inte de enda flygfän över skogsvägen. Tusen miljoner bitande knott anföll oss! Hemskt!!! Jag flydde in i bilen och vi drog snart iväg till ett ställe där vi skulle höra gräshoppsångaren. Tyvärr verkar det som om min instundande pensionärsdag redan satt sina spår i hörselgången, för jag hörde inte sången, som Bengt påstod hördes minst tre gånger. 

Vi hade dock det bästa kvar. Vid Ställverket i närheten av Öxnevalla kyrka, fick vi, efter det efterlängtade fikat, en härlig konsert av en solist. Det var trädlärkan, som sjöng för oss, och nu förstår jag vad många menat när de sagt att trädlärkans nattsång strax före midsommar är bland det vackraste man kan få höra.

Vi hann dock fram och den sjöng jättefint för oss, sittande på ett vasstrå. Titta på den fina bilden som Stefan Johansson tog när vi stod där. Han var bussig och skickade över den till mig. Busksångare blev alltså mitt sjätte X för året och därmed nr 353. Härligt.

På kvällen tog jag med Berit för att lyssna på nattsångarna. Vi åkte till samma ställen, som kvällen innan men hörde inte allt. Näktergal, kärrsångare och framförallt trädlärkan gjorde dock Berit mycket nöjd.

T.o.m. så nöjd så att hon nästa kväll ville ut igen och eftersom jag är chaufför, fick jag "offra" mig. Vi åkte till Hornborgarsjön och lyssnade på bl.a. trastsångare och gräshoppssångare. 

De blåste väl c:a 10 m/s och dagen blev ganska hyfsad. Jag räknade inte antalet men vi hade flera stormfåglar, tretåiga måsar, labbar, havssulor i olika dräkter, storspovar som sträckte söderut, några sillgrisslor och lite annat, men ingen Mindre lira. 
Därför bestämde vi att åka dit även nästa morgon och då lite tidigare.

Onsdag. Upp kl 01.45, hämta Bengt 02.30, vid färjeläget kl 03.17 men ve o fasa, nästa färja gick inte förrän kl 04.10. Snopet men inget att göra något åt. Ytterligare 3 bilar hade fågelskådare som chaufförer och det blev en mycket snabb marsch till gömslet. Tänk om man inte fick någon bra plats idag heller. Jodå, det var inte så fullt och därinne stod redan Tomas E, som övernattat i bilen för att komma i tid. 

Det blåste ungefär som dagen innan och det var samma arter, som dagen innan. Dock blev det en stor skillnad. Jag lyckades få en bra men kort (5 sek) obs på Mindre Lira. Kul med en ny obs. Det blev nr 355. Tyvärr missade både Bengt och Tomas liran, men så är det ibland.

Hur som helst är denna sortens skådning väldigt rolig, spännande men också frustrerande ibland. 

Vi åkte hem ganska tidigt men vid middagstiden (mitt under VM-matchen) ringde Leif och meddelade att det satt en flodsångare vid Kyrkogården. Vi åkte dit och den sjöng genast några strofer för oss.

Claes-Göran Ahlgren och jag åker kl 6 och efter drygt 3 timmar åker vi över bron. Det ger alltid en speciell känsla att göra det. Snart står vi tillsammans med ett ganska stort antal förväntansfulla skådare vid Sibyllas. "Alla" är där. 

Plötsligt går larmet. Stor, långvingad rovis borta vid Tvärvägen. Hetsig rörelse bland skådarna: -Var? I förhållande till vindkraften? Åt vilket håll? 
Jag får inte in den i min tub men tittar hastigt i en annan och ser en skymt av rovfågeln. Sedan är den borta. Claes-Göran hade fått en bra obs och alla verkade nöjda. Örnvråken var klar! Även om X-et var dåligt, men sådana har man ju fått förr.
Från en del håll hördes dock ett visst tvivel. Björn Albinsson larmade dock ut den som säker och då var det väl klart. 

En stund senare dök den upp igen och då fick jag en bra obs. Rostbrun stjärt, ljus undertill. Det kändes skönt att se den ordentligt. Nytt X - men skulle den verkligen ha ett så tydligt stjärtband? Titt i boken. Nej det skulle den inte. Samtidigt höjdes det allt fler tvivelsmål angående fågeln. Så småningom konstaterades att det, för det första inte var samma fågel som setts dagen innan, och för det andra att detta var en s.k. Börringevråk. 

Snopet, men vi stod kvar. Janne och Kajsa kom, John och hans pappa m.fl. hade anlänt men det hjälpte inte.
Vi stannade kvar till omkr. kl 16 innan vi vände hemåt. En kort spaning vid Eckelsudde gav en hel del vadare som kompensation till den uteblivna örnvråken.

Trots "dippen" var det en fin resa. Det är alltid något speciellt att komma till Öland.

Jag var ute hos Bengt före 3 och mötte en figur, som kom gående med tub över axeln. Efter tankning körde vi snabbt ner till Glommen och hämtade upp Janne.

Resan gick fort och strax före ½-7 var vi på plats vid Vombs Fure, där det redan stod en massa skådare, de flesta nöjda eftersom de sett blåkråkan vid flera tillfällen. Efter en stund visade den också upp sig för nytillkomna resenärer och under den timme vi stannade kvar, fick vi många jättefina obsar av den. Flygande, fångande en vårtbitare, ätande, skitande, sittande på ledningar, visande olika sidor, på slutet även i lite solljus. Ja, vi kunde inte få den finare. Se bilderna, som Hampus Leijon tagit.

Sedan var det bara att åka hem igen, jag med ett nytt Dubbel-X och de andra med nytt Sverige-X. Vi hade ett fruktansvärt oväder mellan Lund och Landskrona, men var ändå hemma vid utlovade 12-tiden. Nöjda med dagen. Man hinner med mycket om man går upp när andra sover sin skönhetssömn.

PS.
På söndagen gjorde vi en ny utr till blåkråkan eftersom Berit väldigt gärna ville se den. Vi hämtade upp Inger i Halmstad och vid 11-tiden på fm stod vi och tittade på fågeln i strålande sol. Färgerna syntes ännu bättre än på torsdagsmorgonen. Det var fint. Att vi dessutom såg 3 lärkfalkar, 1 tornfalk, glador, ormvråkar och storkar gjorde inte utflykten sämre.
DS

Bändelkorsnäbb
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vi hade fått en bra beskrivning och hittade snart till lärkträden där korsnäbbarna brukade hålla till. Vi hörde och såg flera mindre korsnäbbar, men fortsatte upp på berget, där flera skådare stod och spanade. 5 min innan vi kom hade 3 fina hannar flugit förbi!!! 

Nåja det var bara att vänta. Den ena flocken mindre korsnäbbar efter den andra sträckte över oss, en del stanna upp vid lärkträden, men inga med vita vingband. Det kändes lite kämpigt.

Två av killarna började ge upp och gick ner mot den första lilla dungen av lärkträd. Efter en stund ringde de och meddelade att de just stod och tittade på en ung bändelkorsnäbb. Det blev rusning ner och snart stod vi vid samma dunge. Det var jättesvårt att se något in i dungen. Att det fanns korsnäbbar såg vi, men vilken sort? 
Ett par killar gick på baksidan av dungen och plötsligt hördes: - Här är den!

Vi rusade dit och äntligen! Där var den, bändelkorsnäbben, och ganska snart upptäckte vi en hona bredvid. Vi hörde också det läte man ibland jämför med en leksakstrumpet.

Under en lång stund visade fåglarna upp sig väldigt fint medan de åt av kottarna och Tomas gjorde en riktigt fin videoinspelning via tuben.

En lyckad utfärd som alltså ändade med ett nytt X, nr 356 och det 9:e i år.

Den 12:e ville Lars och Claes-Göran åka till Änggårdsbergen och snäll som man är ställde jag upp och visade vägen dit. Det ångrade jag inte. 

Vi hade turen att få se 2 adulta hannar och d:o honor sitta bredvid varandra, så nära att jag hade dem i samma tubfält. Verkligen vackert! 
Titta på bilden som Tommy Eriksson tagit av en ad. hane.
Bilden  av honan är tagen i Dagsås av John A den 9 aug.

Vid Lerjan stod en hel del skådare och tittade och lyssnade på alla sträckande gulärlor och trädpiplärkor. Det kom också en mängd mindre korsnäbbar. Vid ett tillfälle kom även ett par bändelkorsnäbbar, enligt Mikael Nordh. 

En hel del andra småfåglar var också i farten, törn-, ärt- och lövsångare. Under morgonen hördes och visade sig också en höksångare. Vidare många buskskvättor, stenskvättor, törnskata m.m.

En hel del olika rovfåglar såg vi också under dagen: sparvhök, tornfalk, pilgrimsfalk, fiskgjuse, börringevråk.
Ett larm om stäpphök fick oss att åka åt Morups Tånge. Vi hade turen att få syn på den under en stund och samtidigt också brun kärrhök, blå d:o och en stenfalk, som drog längs stenmuren.

Ett kort besök vid Getterön gav inget speciellt förutom glass vid Naturcentret. En trevlig tur var till ända vid 14-tiden

Vi kom fram till tornet vid 9-tiden, efter att bl.a. stannat och tittat på en praktfull Börringevråk. Kanske var vi lite sena för att se sträckfågel, men en del trevliga obsar hade vi ändå. Det blåste lite men var i övrigt fint väder. 

Mest spännande var det att följa en ung pilgrimsfalks envisa men fruktlösa försök att skaffa egen frukost. Det slutade med att han fick flyga till mamma (?), som satt på ett skär och åt.
Bläsänder, storskarvar, skäggdoppingar var det gott om. En strandskata och en drillsnäppa var väl de enda vadare vi såg.
Efter fika åkte vi till Detterstorp vid Dettarn. Ännu en ny plats för mig. Man kommer alltid till  nya platser när man är ute med Leif.
Här möttes vi av flera råkor och en juv. blå kärrhök. Vi ställde oss vi vasskanten och plötsligt fick jag syn på en stor rovis, som kretsade långt borta och som oroade fåglarna. - En subadult havsörn! Det är härligt och imponerande att se dem skruva sig uppåt. En brun kärrhök, 7 enkelbeckasiner, ladusvalor, massor av ängspiplärkor, hägrar och en del annat hade vi också vid denna del av Vänern.

Nästa stopp blev Hullsjön och dess östra torn. Massor av grågäss, en brun kärrhök och en ryttlande tornfalk var väl det enda anmärkningsvärda vi hade här.

Efter en fin dag med 55 arter var det dags för hemfärd och den obligatoriska glassen -en Magnum med vit choklad.

13 sept
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vi hann knappt ur bilen förrän Bruno sa :- schhh. Rödstrupig piplärka. Tydligt hördes det utdragna lite sträva lätet. Nytt årskryss. God start!

Vi fick en fantastisk dag, sol, lugnt, varmt och mycket fågel. 
Under dagen passerade c:a 75 ormvråkar, 15-tal sparvhökar, massor av bo-bergfinkar och duvor. Bland alla ringduvor fanns också ett par skogsduvor. 

4 tranor sträckte norrut, en del sånglärkor drillade, en steglits hördes ovanför oss. En (eller möjligen två) röd glada visade upp sig under en lång stund. Vidare såg vi en tornfalk, en tofsvipa, några starar m.m.

Detta var 4 fantastiska timmar, som jag genast bestämde att jag ville återupprepa nästa dag.
 

Därför åkte jag nästa dag ner tillsammans med Claes-Göran. Vi började på Ramslätts mader och stötte där upp 1 dubbelbeckasin (nytt Vg-X) och 7 enkelbeckasiner. Vid Viskanäs stod c:a 75 tranor, vilka flög när vi kom. 2 st blå kärrhökar visade fint upp sig. Uppe i luften passerade stora flockar med gäss,varav en med 70 vitkindade gäss. Vi fick också upp ett 10-tal sävsparvar.

Så satte vi oss vid vägen till Arnungared igen. Det var inte sådan fart på ormvråkarna den här dagen men i stället fick vi 2 olika pilgrimsfalkar, varav honan lyckats slå ett byte. Den röda gladan visade sig flera gånger under dagen och vi fick även två duvhökar, en ad. hona och en juvenil. 

Dessa två dagar hör till sommaren absoluta höjdardagar!
Ett sådant ställe Bruno har att skåda vid!

Efter en snabblunch och iordningställande av våfflor, smörgåsar och kaffe åt hungriga skådare möttes vi vid Statoil och kom iväg före ½-2. Vilken trafik det var och så långsamt det gick, tyckte i alla fall jag. Vi hann ju dock läsa in vad som stod i Fågelguiden om Caligatan. Jag fastnade främst för de mörka tårna, vilka jag gärna ville se, medan Bengt gillade den tillplattade näbben. 

Rapporterna som kom med jämna mellanrum tala om för oss att fågeln var kvar och just när vi parkerade vid Gårdby hamn larmades den ut. Skönt! 

Ganska snart hoppade den fram och visade sig under korta stunder. Mikael Karlsson från Gullspång var bussig och lät oss titta i sin tub, så att vi snabbt skulle få se den och sedan var det "bara" att studera den via egen tub. Gråsångaren Ny art! Nr 357.

Det var inte långa stunder den visade sig, men visst hade den lite mörka tår (eller var det smuts) och Bengt såg tydligt näbbformen. John fick också några bilder även om de inte var av bästa kvalitet, men det är inte lätt när den bara är framme några sekunder i taget.

Nu smakade fikat gott och den där lugna, sköna och harmoniska känslan, som man bara kan få när en het önskan gått i uppfyllelse, infann sig.
Efter en timme på plats drog vi lugnt hemåt och var lyckligen och nöjda hemma vid 10-tiden på kvällen.

En sådan tur att vi inte väntade till lördagen. Den försvann under natten! 

Carpe diem!

18 okt
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Halvdåligt väder och inget larm gjorde att vi beslöt oss för att kustobsa söder om Varberg tills larmet skulle gå. (Första misstaget) Kl 10 gick larm om att den hade varit på plats hela fm! Vi hörde av folk som fanns på plats att det blåste 15 sek/m och regnade. Nä, då åker vi inte, tyckte K, som ville se varenda tertial och liknande, om han skulle dra. (Andra misstaget)

Eftersom Galtabäck och Morup inte gett mer än ett par Vinterhämplingar (nya för året i alla fall) åkte vi till Getterön, där vi dock fick en häftig obs. Bengtssons häck är ju känd för små rariteter som taigasångare o liknande, men där satt nu i stället en härlig Berguv och tittade på oss med sina vackra ögon och tofsarna stående rakt upp. Fantastiskt! Vi var inte mer än 15 - 20 m från den. Den utgjorde en liten kompensation för det uteblivna draget till Falsterbo. Inte blev det bättre när den larmades ut ett par gånger. Jag var inte på gott humör när vi åkte hem. "Carpe Diem" Pyttsan!

Berit hade blivit ombedd att komma tillbaks till lasarettet under fredagen, varför jag bestämde mig för att åka, även om jag skulle åka själv. Kl 8 lämnade jag Berit i Varberg och ½-11 var jag vid Falsterbo. Ett larm hade kommit när jag passerade Hallandsåsen och uppmuntrat mig. 
- Jodå, den är kvar, svarade några lugnt, ätande skådare vid parkeringen, på min fråga, fråga dom som står där ute på sanddynorna.

Inte stod där några när jag kom ut. Alldeles ensam började jag söka igenom området i duggregnet. Ganska hopplöst. Så kom en medsökare. Vi letade tillsammans, delade på oss och efter ett tag såg det ut som om min "kamrat" tittade ganska ihärdigt. Han gjorde dock inga tecken varför jag fortsatte på min plats. Så gick jag dock över och frågade om han sett något. 
- Ja, den gick här på greenen alldeles nyss, men flög iväg en bit bort!!!
Jag höll på att gå i taket.
- Varför ropade eller vinkade du inte?
Inget direkt svar men: - Den är kvar här i närheten.
Jodå, det förstod jag också, men klockan gick ju och Berit borde vara klar snart.

Det kom några bohuslänningar på väg till Öland (konstiga omvägar en del kör) och tillsammans försökte vi leta igenom ruffen och fairwayen till några av golfhålen. Inte någon piplärka förutom ett par ängspip. Berit ringde och jag gav mig själv tid till kl 12.

Just när jag gett upp och börjat ta ner tuben, vinkade en kille! Vi snabbade dit och minsann - där i gräset stack huvudet av Mongolpiplärkan upp! (bild). Den drog sig sedan ut på fairway, varför vi fick se den jättebra i tuben på c:a 20 meters avstånd under en lång stund. Härligt! Jag vågar inte tänka på hur det hade känts att åka hem utan att ha sett den.

Resan hem gick i harmoni, sedan jag också besökt Annas bageri och inhandlat lite firarbakverk.
*********************************************************************
Märkligt nog verkade det bli "invasion" av mongolpiplärkor under hösten. En i Falsterbo, en hamnade i Västerbotten och en dök upp den 9 nov i Göteborg. I samband med en resa till Elisabeth i Gbg, passade jag på att Västgöta-X:a "göteborgaren", Se samma bildsida som ovan.

Lite månsken gjorde vandringen ut till Kråkudden ganska lätt. Vindskjulet var redan fullt när vi kom fram vid 7-tiden men eftersom det inte regnade och var förhållandevis varmt gjorde det inget. Man ser faktiskt bättre utanför och kommunikationen med de som stod inne var god hela dagen

Dagens stora begivenhet var de 19 Gråliror, som passerade. Några gick ganska nära och en av dem riktigt nära och blev en höjdarobs på grålira.

Den andra toppobsen var en Brednäbbad simsnäppa i vinterdräkt, som passerade. Den var dock ganska långt ut, men lyste fint vitt och syntes bra.

Förutom simsnäppan fick jag ytterligare 2 årskryss, nämligen Alkekung, 9 ex under dagen, och Lunnefågel (lika många).

Ett par Tobisgrisslor och en väldig ström med "Sillmular" skyndade fram över vattnet. Jag har aldrig sett så stora flockar med alkor. Enligt uppgift var det c:a 2230 st

Många Havssulor (48 st) visade sig fint liksom några Dvärgmåsar och många (690 st) Tretåiga måsar.

Vidare sträckte 20 Sångsvanar, 100-talet Sjöorrar, 12 Svärtor utanför och ute vid Mellersta Bolleskären rastade 30-talet Skärsnäppor.

Det blev en riktig höjdardag ute på Hönö. Vi stannade till vid Torslandaviken och konstaterade att det kommit 2 + 1 Salskrakar, massor av Brunänder och lite annat smått och gott.

Vi tog en titt ut över havet vid Näset för att få några västgötakryss bland havsfåglarna och minsann; en Ejder flög förbi. Regnet gjorde att sikten var mycket dålig och i stället gjorde vi ett besök i Välens fågeltorn. Väldigt fint och välordnat. (se deras hemsida). Det mest anmärkningsvärda här var 10 st Smådoppingar och 5-6 Enkelbeckasiner. Ja, förutom de flera hundra Björktrastarna som flög omkring. Välen är en lokal väl värd ett besök.

Vi letade förgäves efter årets första Sidensvansar men senare när jag åkte och handlade fick jag plötsligt se 12 st sittande i en oxel på Hässleholmen. Vintern närmar sig.