2002 Det
egentliga Nyårsrallyt i Västergötland är bestämt
att äga rum den första söndagen på det nya året.
Vi tycker dock att det liksom tidigare skall vara den 1 jan och inte en
bra bit in på året. Därför bestämde vi oss för
att i år återgå till rätt datum för rallyt.
Det är 10:e året ( för min del 9:e) i
följd som vi startar året med fågelskådning. Vi,
det är lika med Per Gustavsson, Niklas Tellbe, Bengt Svednert och
jag. Bengt och jag är glada att de andra två är med, eftersom
de är ruskigt säkra på läten och utan dem, skulle
vi inte få många fåglar. Rekordet sattes förra året
med 45 arter. Vi kör i stort sett samma runda varje år och då
är det lättare och roligare att följa utvecklingen.
Vi hade i år inga större förhoppningar,
eftersom det varit väldigt kallt ett tag (nedåt -20 grader)
och inte mycket rörelse vid fågelborden. Det nya året
började med c:a -10 och dessutom 15 min försening, eftersom Bengt
varit ute och slarvat ända borta i Mullsjö och inte kommit hem
förrän vid 2-tiden. (Ingen vidare förberedelse)
Niklas hade sin vana trogen plockat fram 5 arter medan
han väntade på oss. Samma antal hade Per också lyckats
få fram. Bl.a. gärdsmyg vilket ju inte var dåligt. Bengt
och jag startade naturligtvis från noll.
Vi hann knappast ur bilen (Bengts glidare) vid Osdal,
där vi alltid startar, förrän Niklas sa: "Sångsvan
och där uppe Gulsparv ". Så
för min del blev Sångsvan årets första fågel.
Jag tyckte det var en värdig inledning med svanens trumpetande. Vi
gick neråt Vita bron och
plockade där in Gräsand, Kanadagås,
Grönfink, Grönsiska och
Gråsiska. Det var bara en liten öppning i Viskan
och där hade alla simfåglarna samlats.
Vi pulsade så vidare i snön längs Viskan
bort mot den andra bron. På vägen dit missade jag en trädkrypare,
som de andra såg eller hörde. Den Större
hackspettens trummande hörde jag dock. Såg den också
f.ö. Vid den lilla öppningen i Viskan vid bron simmade en Kniphona
i det kalla vattnet.
Vi gick tillbaks på andra sidan Viskan i hopp om
att få höra någon kungsfågel - men inte. För
första gången på alla åren, missade vi Sveriges
minsta fågel! Det var dessutom ganska jobbigt att pulsa i snön.
Nästa mål blev i stället Kyrkogården.
Den utgör en viktig hållpunkt av två orsaker. Dels har
man här flera fågelbord, som brukar vara ganska välbesökta
och dels intager vi här vårt första fika. Vi har en särskild
"reserverad" plats, där det finns en bänk, placerad så
att vi har fin utsikt mot ett fågelbord och en "dal" framför
med många bra träd.
Vi sopade undan den myckna snön på bänken
och plockade fram kaffe, choklad och smörgåsar, samtidigt som
vi spanade neråt. Och minsann. Vid fågelbordet hoppade några
Bofinkar,
Blåmesar, Talgoxar, Entitor, en
Koltrast, Nötväckor och en Rödhake.
Däremot såg vi inte till den stenknäck, som vi haft här
de senaste åren.
Nöjda och mätta gick vi en runda i riktning
mot ett annat fågelbord, där vi haft Fasaner
tidigare. Jodå! De var på plats i år också, liksom
ett stort antal Pilfinkar.
Från baksidan av kyrkogården hade vi utsikt
ner mot Viskan och plötsligt fick vi syn på en svart liten frusen
fågel, som stod på iskanten. Sothöna!
Inte alldeles säker art under dessa rallyn. Bra. Några Gråtrutar
flög också över på väg till Sobacken. Vi hade
naturligtvis också plockat in Kråka
och Skata vid det här laget. Men
ingen korp eller nötskrika.
Vi drog sedan iväg till Druveforsbron
men vände snabbt när vi fick syn på en poliskontroll. De
brydde sig dock inte om oss. Vi parkerade, gick ut på bron och långt
borta vid fallet dök den härliga lilla Strömstaren.
Så blev den hemma i år också. Tamduvan
likaså. Den kom tillsammans med några Kajor.
En kort titt vid Jössebron
gav ett par Bergfinkar, som satt uppe
i en björk tillsammans med några grönfinkar.
Ramnasjön
är ett säkert ställe för allehanda ovanliga fåglar.
Tyvärr får vi inte kryssa många av dem, men ibland står
det någon fisk- eller skrattmås på isen. Så var
det dock inte i år. Detta var första stoppet för dagen
utan någon ny art.
Viskafors nästa. Det brukar alltid bli några
arter längs Viskan ner
mot Viskafors. Vi körde
sakta och spanade från bilen. Många gräsänder, sångsvanar,
knipor och där - Storkrake. Flera
stycken jättevackra hannar kom simmande. Storskarven då? Vi
såg ingen och inte förrän vi vänt mot sta´n
igen upptäckte vi den första, och, visade det sig, enda Knölsvanen.
Ingen vigg eller kricka. Nåja, det är inte ofta vi fått
någon av dessa.
Nu väntade Trandared
med dess lockande lunch. Dock först en snabbtitt vid ett fågelbord.
Där fanns några gråsiskor, som jag förgäves
försökte få till snösiskor. Ett par vackra Domherrar
sågs också. Raskt hem till Per, där Ingalill som vanligt
varit tvungen att gå upp och koka ärtsoppa och grädda de
tunnaste tunnpannkakor jag vet. Allt smakade jättegott och vi är
mycket tacksamma till Ingalill, som ställer upp på detta jippo.
Vi låg lite sämre till med antalet arter än
förra året. Flera vanliga och s.k. säkra arter lyste med
sin frånvaro. Ingen rovis, ingen korp, kungsfågel, gråsparv
med flera. Hur skulle det gå? Korpen
kom dock flygande ovanför hygget längs R40, så det var
ju positivt.
Ute vid Rångedala mader
brukar vi se varfågeln, men även den var borta. Vidare till
Västra
Marsjön, där några stugägare brukar
mata småfåglarna, vilket gjort platsen till en "guldgruva"
för mesar. Bara ett svagt läte från en talltita lyckades
vi få fram och lätet nådde inte ens mina öron. Nåja
än var det inte mörkt.
Nästa stopp blev Fågeltornet
vid Skalle. Här var det absolut dött. Enda roliga
var att vi besökte tornet på årets första dag. Hoppas
kunna följa upp fågellivet här, minst lika bra som förra
året. Vidare gick en åsna ute på riksvägen och stoppade
upp trafiken. Man får glädjas åt det lilla.
Vattenreningsverket vid Sjöbogav
också noll även det, så nu ställdes vårt hopp
till Bengts fågelbord hemma vid Bolingstrand.
Här skulle vi få ett par säkra kryss, enligt honom. Han
hade inte lovat för mycket! Den till utseendet tuffaste av alla mesar,
Tofsmesen,
tog för sig ordentligt och ofta av svålarna, som var upphängda,
liksom den lilla, men naggande go´a Svartmesen.Även
Talltitan
gjorde täta men snabba besök. Den här gången fick
även jag den.
Nu började det snart skymma och vi låg fortfarande
under vårt sämsta resultat någonsin! (vilket var 35 arter).
Snabbt in till sta´n och till Stadsparken.
Äntligen! Gråsparv!! Äran
var någotsånär räddad och vi bestämde oss för
att åka tillbaks till Kyrkogården.
Kanske skulle stenknäcken visa sig eller varför inte en rovis
på jakt efter kvällsmaten.
Vi satte i oss vår eftermiddagsfika och plötsligt
- där kom en Sparvhök svävande
ovanför oss, på jakt efter något gott. Vackert! 36 arter.
Så var det dags att avsluta eftersom det blivit
ganska mörkt. Vi lämnade av Per vid Trandareds
Ring och minsann! Där satt Björktrasten
och käkade vid en kompost!!
Skönt! Även triviala arter som gråsparvar
och björktrastar kan utgöra skillnaden mellan ett lyckat och
ett misslyckat Nyårsrally. Det är väl en del av tjusningen
med en sådan här grej.
Vi var i alla fall nöjda med dagen - 37 arter. Vädret
hade varit mycket omväxlande. Från -10 grader till + 2. Lite
blåst på eftermiddagen men i stort sett hyfsat. Ingen nederbörd
i alla fall. Vi ser redan fram mot den 1 jan 2003!
|