Förstafynd i Sverige! Gråhuvad sparv! Bengt och Janne, som redan var halvvägs ner till Simrishamn hade åkt och de två skådarna från Borås, som stack iväg gjorde inget försök att få med mig. Jag har ju inte larm och visste inget förrän sent andra dagen. Talade med Åke men han var inte så intresserad, så jag lade tankarna på sparven åt sidan. Onsdag em ringde han dock och undrade om vi inte skulle dra i alla fall. Den var kvar i skymningen och kl 2 på natten for vi de 35 milen till Gislövs stjärna utanför Simrishamn.

Framme vid 6-tiden möttes vi av ett härligt spel av klockgrodor, vilket pågick hela tiden vi var där. Underbart. Underbar var ocskå platsen där vi skulle leta. Ett 15-tal skådare var på plats och vi ställde oss att spana in i favoritbuskaget, dit den dragit kvällen innan. Hämplingar och sävsparvar flög ut och in i busken och plötsligt ropade Åke: Där är den!! Uppe till vänster! Och vi tittade och tittade. Var? var? ser du den nu? Nej, den försvann in igen! Skitt, tänkte jag, jag såg ju inte den. Och fortsatte att spana. "Men där är den ju!!! Ser den så´n ut? (jag hade inte tittat på mer än någon bild och den var rätt dålig) Ganska ljus, nästan åt lite ljusgult, på bröstet och faktiskt tydligt blågrått huvud! Där ropade jag (löjlig beskrivning på var den sitter men man blir lite exalterad) Just då kom en annan fågel och flög förbi den och ner till vänster, samtidigt som den här hoppade in i buskaget och var borta! Snopet! 2,3 högst 4 sek! Och just detta att ingen annan såg gjorde det ju inte bättre.

Under hela långa förmiddagen var det en man, som såg den och då på ganska långt avstånd och det var inte svårt att urskilja vissa skeptiska kommentarer på de få och korta obsar som erbjudits denna dag. Därefter har den Gråhuvade sparven helt lyst med sin frånvaro. 

När jag kom hem tittade jag lite mer på bilder som  tagits och ett par av dem var ganska precis så som den fastnade på min näthinna den korta stund den tittade på mig genom tuben. Foto vänster: Alf Peterson Foto höger: Hampus Leijon

För övrigt var det en helt underbar vår/försommardag med 23-25 grader, blommande körsbärsträd, gulnande rapsfält bredvid nyplöjda åkrar och gröna fält med höst- eller vårsådd, som kommit upp, bokskogar med ljusgrönskimrande nyutspruckna löv. Allt var precis så "onödigt" vackert som det bara kan vara på Österlen i maj. Vi åkte norrut förbi Simrishamn, Kivik, Brösarps backar osv. Trevlig pratstund och kanske viss sömnighet gjorde att vi missade en avfart och såg mer av Småland än vi hade tänkt oss. Men vaddådå! Ett härlig drag var det i alla fall.

Därmed har jag kommit upp i 406 X, åtminstone tillsvidare. Jag vet ju vad Rk kan göra.  

Och det kunde de! Rk sänkte den!!! och jag måste väl säga att jag inte är särskilt förtjust i Rk. Men värst var det när de sänkte den Amerikanska sjöorren! Nåja inte mycket att göra något åt. Står alltså kvar på 405                                                

Åter till Alla drag 300 - 406

'

Hur som helst sa Berit till mig direkt att jag skulle åka och eftersom det är hon som bestämmer ringde jag Claes-Göran som skulle köra från Borås och träffa Bengt i Växjö. Dessutom tyckte jag det skulle bli roligt att åka med C-G igen, det var längesedan. Ringde honom och bestämde att han skulle ringa vid första larm.

04.30 ringde C-G: snäppan på plats. Matsäcken var ju klar sedan kvällen innan och efter att bjudit Berit Kaffe på sängen var jag klar och strax efter kl 5 kom C-G. Kul att träffas. Lgn och fin färd, uppdaterat sms sa´ oss att allt var ok på Öland. Bengt mötte upp i Växjö ochstrax före kl 10 var vi vid Eckels Udde. Inte så mycket folk, som jag trott men enligt uppgift hade det varit ca 100 st redan vid 4-tiden på morgonen. En del bekanta såg vi förstås men framförallt visade sig Tundrasnäppan ett 100-tal meter ute på en ler/tång-bank i skummet. Det tog alltså bara någon minut, så var X-et räddat. Sedan började den riktiga spaningen och försöket att fota den. Trodde det skulle bli enkelt med min nya kamera men bilderna blev inte alls så bra som jag hoppats, vilket också syns nedan. Enbart dokumentationsbilder och knappt det. För långt avstånd. Kanske skulle försökt digiscopa i stället men hade inte med mig den utrustningen. Nåja.

Det viktiga var ju att vi fick se den bra och i tuben på 50-60 ggr förstoring och i medljuset gick det riktigt fint. Så efter fika, ytterligare spaning drog vi oss hemåt igen. Bengt var på spenderarhumör och bjöd på McDonalds i Växjö innan vi skiljdes. Så vi 4-tiden hojtade jag i dörren på Berit, som gratulerade och hoppades att vi hade haft trevligt. Och det hade vi ju. Tack för det.

Nu ställer man sig frågan: - Vilken fågel blir nr 407 och när???