När Rk så obegripligt sänkte sjöorren på Vinga 2007, bestämde jag mig för att aldrig åka på ett drag för den där fågeln. Den hade ju jag sett!!

Jag såg en dag att den visat sig i Påarp, söder om Halmstad, och hade ett bra tillfälle att åka dit när jag en dag ändå var i Falkenberg, men "nej inte på den fågeln!"

Onsdag den 4 ringde Bengt på kvällen och undrade om vi skulle åka tidigt nästa morgon. Jag hade min princip i bakhuvudet, men snäll som jag är, så "offrade" jag mig när han bad om att få sällskap. Bengt är ju en trevlig person och man skall ställa upp för sina vänner.

04.15 prick kom Bengt. Härligt med kompisar, som kan klockan. Resan gick i tät dimma och det var väl det enda som oroade, låg den så tåt över kusten, blev det inte mycket till skådande.

Ingen fara. Omkr kl 6 var vi på plats tillsammans med några skådare. Jodå, sjöorren låg långt därute och fiskade tillsammans med en flock vansliga sjöorrar. Den var svår att upptäcka och hade den inte haft sin lysande orangegula näbb, så hade det blivit en ny dip-resa.

Inte var det någon njut- eller janneobs precis. Vi hade den bättre på Vinga men eftersom nu så många sett den och en del på nära håll, så skall den väl bli godkänd även av Rk (de kanske rentav varit på plats själva).

Vi tog vägen över Getterön för att om möjligt få se den rödhalsade gåsen, men det blev inget och vi drog hemåt ganska snart, eftersom jag hade ett möte hemma kl 10.45.

Men ett nytt X blev det ju och nu får jag väl sikta mot 405. Kanske något på Öland vecka 21. Det vore ju trevligt. Till dess nöjer jag mig med de vanliga arterna vi Marsjön och Skalle. (om inte Bengt vill ha resesällskap någonstans förstås)

 Åter till 'Alla drag 300 - 404'

Ökenvarfågel

Den 12 juli, på kvällen sms:ade mig Bengt och ville att jag skulle följa med till Öland och Ottenby - en Ökenvarfågel. Den hade förhållandevis nyligen blivit en egen art, men inte desto mindre ett väldigt tungt X - om man fick se den. Nu hade den dykt upp på Schäferiängarna och nästa morgon skulle Bengt m.fl. åka. Berit ville att jag skulle hänga med men jag kände inte för det. Det här med husförsäljningen hängde för tungt över mig. Dessutom, försökte jag skoja, tar jag den när vi skall till Hammarby den 25 - 27.

Fågeln var kvar dag efter dag och de sista dagarna innan vi skulle åka blev riktigt spännande. Skulle jag ändå få se den? 

Söndag kväll: Varfågeln kvar på vanliga stället. (larmad av Marianne och Bruno). Nästa morgon - inget larm. Lite oroväckande men när vi kom till Ölandsbron ringde jag Bruno för att höra mig för. Jodå, den hade varit synlig under fm. 

Efter urlastning i Hammarby åkte vi till p-platsen nedanför Ås Camping. Berit satte sig att läsa medan Conny, som var med, och jag gick mot Bondängen. På vägen mötte vi Stefan P och Ilse, stannade en stund och pratade innan vi fortsatte. Ute på ängen stod några skådare och pekade mot en buske och där satt Ökenvarfågeln! Den gjorde några utfall mot insekter och återvände till samma buske. 

Jag ville inte gå så nära då flera skådare var där och andra var på gång, utan beslöt mig för att gå ner tidigt nästa morgon för att om möjligt fota fågeln. Den verkade ju vara ganska orädd.

Sagt o gjort: Nästa morgon åkte jag ner strax efter kl 5. Hittade genast fågeln och fick några bilder. Inte perfekta (lite mörkt och dessutom har en grej på kameran gått sönder) men ändå hyfsade.

Så var den långköraren avklarad. De andra två i Sverige: Träsk- och polyglottsångaren uppåt landet, får vara - tror jag.

405 var i alla fall detta.

Åter till 'Alla drag 300 - 405'

Skatgök! Ingarp söder om Eksjö! Det lät både häftigt och genomförbart (ca 15 mil) när Bengt ringde mig på onsdagskvällen. Visst, jag följer med.

Väckning strax efter 2 på morgonen och 03.10 kom Bengt och Åke till Volvo där jag väntade. Vid denna arla morgonstund är antalet trafikpoliser ganska reducerat, varför vi var på plats redan efter 1½ timme. Först där? inte då. Drygt 100 skådare var redan på plats för att få se denna synnerligen tunga art. Ett 20-tal hade hunnit se den kvällen innan. Stämningen var god, men efter ett tag kom morgondimman krypande in, tung och tät och snart var buskaget, där skatgöken tagit nattkvist, utom synhåll. OK, bara att vänta på att solen skulle värma bort dimman. Lite "röset" kändes det allt, men det var trevligt att gå runt och träffa gamla och goda vänner och småsnacka lite. Det sociala är en viktig del i den här formen av skådning. 

Ortsbefolkningen tyckte att det här var roligt, spännande och märkligt och bonden, på vars mark skatgöken höll till, var väldigt positiv till det hela och hade kokat kaffe och satt ut åt oss till en "frivillig avgift"! Härligt!

Solen kom, dimman lättade och förmodligen hade skatgöken gjort det också, för vi 9-tiden gjordes en "stöttning" längs buskaget utan annat resultat än några skator och lite småfågel. (ja, det kom en kaja och försökte lura oss att han var en skatgök men det var väl bara jag som ville X-a den som sådan. Dock fotade jag den)

C:a 150 besvikna skådare fällde ihop stativen och konstaterade att det skulle bli en ganska tung resa hem. Men så är det ju med den här sortens fågelskådning, ibland blir det "bara" socialt.

Åter till 'Alla drag 300 - 405'