Och minsann! En Skäggtärna dök upp söder om Målilla och var ganska stationär. Bengt o jag tog chansen och stack iväg i småregnet. 

Väl framme, efter den vanliga pulshöjningen de sista milen, följde vi stigen fram till platsen där tärnan höll till. Den flög fram och tillbaks över vattenytan och fiskade. Visserligen ganska långt ut och i lite dis, men vi kunde studera den bra och var mycket nöjda med det nya X-et. Även om vi hade ganska många skäggtärnor i Polen 2005, så är Sverige-X lite roligare. (X nr 388)

Resan hem blev som vanligt lugn och harmonisk. Bilderna jag tog är väl inte toppen, men som dokumentationsbilder duger de. 

4 dagar senare - Larm om en Sandtärna i Värmland! Skulle vi ha sådan tur att vi skulle få 2 nya X inom några dagar? Ganska tunga sådana också. Ganska skönt att Bengt tagit ett halvt friår och var tillgänglig för ett nytt drag mitt i veckan. Fint väder och ganska lugn resa till Sundstorp nära Kristinehamn. Bara ett vägarbete med en omväg krånglade till det lite, men snart stod vi på plats och följde den vackra tärnan där den drog fram och tillbaks över ett översvämmat fält. 

Tyvärr var det för långt avstånd för att fota, men man kan ju inte få allt. Dock blev det X nr 389.

Fredag den 21/7 em larmades en FLÄCKDRILLSNÄPPA ut från Utlängan. Nästan exakt 1 år efter den förra på samma plats!

Neej, tänkte jag helt seriöst. Jag åker inte. Den stannar ändå inte kvar och dyrt blir det också med bensinpris på 12,50 kr/lit. Det kändes ändå lite när den under hela lördagen larmades ut med jämna mellanrum och man såg att den ena efter den andra hade varit där. Men jag var "ståndaktig".

19.30 ringde Åke efter att kommit hem från Gotland en halvtimme tidigare:

- När går färjan i morgon bitti? - Jag skall inte åka!            - Va! Den är tung, mycket tung!

Efter en hel del diskussion, ringande till Kenny A, som hade gäster hemma, till fiskebåtsägaren ett par gånger, blev det ändå så att kl 03:45 nästa morgon träffades vi vid Statoil.

Åke som har en ny Citroën fick förtroendet att köra, Kenny fick sova och efter en "kreativ" (uppfattning enligt Carola) körning, var vi i Torshamn. Tillsammans med11 andra skådare tuffade vi iväg kl 8 mot Ulängan. Drillsnäppan hade larmats ut strax före kl 8 ("chillar fett") och väl framme möttes vi av ön "taxi". 16 st. fick plats i skrindan och ganska snart var vi på plats. De som redan var på plats hade fågeln i sina tuber och som vanligt infann sig ett stilla och härligt lugn när den väl var "säkrad".

Sedan var det vara att i lugn och ro studera fågeln där den sprang fram och tillbaks mellan stenarna, födosökande. Några bilder blev det också.

Efter c:a ½-timme började vi diskutera hemfärden. Vi gick tillbaks till "taxistationen" dit fordonet anlände med ett helt lass nya skådare, bl.a. Bob och Per. Kul att träffa dem så där oväntat och hastigt.

Vi fick vänta ett tag vid hamnen på den ordinarie färjan och kunde under den stunden se hur en havstrut förgäves kämpade med att få i sig en ål.

Hemfärden blev helt lugn och det var bara att tacka Åke, både för att han övertalat mig att följa med OCH DÄRMED FÖRSÄKRA MIG OM MITT 390:e X (= Åkes och Johns antal) och för körningen.

Fler bilder från draget finns i Galleridagboken >>>>

En av de fåglar jag i stort sett räknat med att aldrig få se har varit Stormsvala. Just det! "Har varit" för jag hade fel.

Det är ju en sådan art, som aldrig är "dragbar" och därför brydde jag mig inte när den larmades ut den 5/9 från Skälderviken. Men det kom flera larm, vilket var intressant. På kvällen var den kvar!

Nåja, nästa morgon stod jag i Skalletornet från ½-8 när den larmades ut igen. Kvar! Men åka ensam? Nä, och John, som var den ende jag kunde tänka mig, som ev. hade möjlighet att åka, behövde säkert sova, eftersom han dels hade varit I Strängnäs dagen innan och dels jobbar kvälls och nattider på Ericsons.

Vid nästa larm ca 8.40 ringde jag dock - och se. Han ställde upp. 9.45 startade vi från vanliga samlingsplatsen, Statoil och sedan gick det undan söderut. Flera gånger kom lugnande och positiva larm. Fågeln kvar.

Framme vid Svanshall, hamnen, 11.45. Många skådare stod där och spanade inåt viken. Och - ganska långt bort fick jag syn på den i tuben, fladdrande, "springande", flaxande och snappande över ytan. Härligt!

Tyvärr var den för långt bort för att ta ens dokumentationsbilder, men så är det ju ibland. Vi förflyttade oss längre inåt viken, men det hjälpte inte. Stormsvalan drog sig åt NV och försvann så småningom för oss.

Vi insåg att vi knappast skulle få se den bättre än vi hade gjort. Dessutom skulle John hem och jobba, så vi vände bilen hemåt. Via ett stopp på McDonald i Ängelholm och en lugn hemfärd, landade vi i Borås strax efter kl 3 på em. med ännu ett X. Fortfarande lika = 391 men nu med ett mer än Åke. 

Tillsammans med Per N, Bengt och Janne tillbringade vi den alltid lika spännande helgen i mitten av oktober på Öland. Än en gång hyrde vi stora huset i Hammarby. Ett så´nt kanonställe det är. Redan första morgonen, när vi stod och spanade nere vid Udden gick larmet - "videsångare i Södra Lunden". Eftersom det varit ganska dött tidigare blev det väldig rusning till dungen på höger sida, strax innan muren. Lite kaos då och då när någon tyckte sig se den lilla sångaren. Alla rusade iväg (även jag) och det var väl ganska svårt att höra den när kanske ett par 100 ivriga skådare skulle fram. Nåja, till slut fick även jag både se och höra den bra, dock inget foto, tyvärr! Bara på folket. Det blev dock X nr 393

I övrigt var det en fin helg med både kfs, taiga och bergstaiga

Den 3 januari rapporterades en NATTHÄGER i Simrishamn. Den hade gäckat mig några år tidigare, då den besökte Varberg en Valborgsmässoafton och allt sedan dess hade den stått ganska högt upp på önskelistan. (Före min X-artid hade den ju även besökt Skalle). Bengt, Åke och jag var helberedda torsdagen den 4/1 på att åka direkt. Inget larm. Hägern var borta.

Så den 17:e kom ett nytt larm från Simrishamn. (den hade tydligen stannat kvar någonstans).  Nästa morgon kvart över 9 kom larmet. Fågeln kvar! Det tog inte mer än 2 minuter, så var det bestämt. Vi åker. Jag ringde Sheriffen, som var hemma pga krasslighet. Det passade utmärkt. 09.45 var vi på väg. Åke körde. Det brukar gå fortast så. Vi förblev vid gott mod hela vägen, så det med jämna mellanrum larmades ut. "Fågeln stationär. Ses från vägen" Härliga larm. 

Efter ett antal timmar i ganska dåligt väder kom vi fram. Där, vid den angivna stenbron och parkeringen stod en liten grön, välkänd, bil. Stefan L satt och antecknade. Vi snabbade oss ut och frågade efter hägern. Jodå, den sitter  framför buskaget på andra sidan vägen. Eftersom den trots det var ganska svår att upptäcka, följde han med och visade den. Tur var det, annars är det inte säkert att vi fått se den. Den satt och tryckte ganska djupt och med kamouflagefärgen och i regnet, så var den svårt att upptäcka. 5 min. efter vi upptäckt den, tittat noga och tagit några dokumentationsbilder, drog den sig in i buskaget och försvann för oss. Den här gången hade vi tur!! Man hittade den visserligen igen flera timmar senare, men i alla fall.

Hemfärden var som vanligt, vid sådana här tillfällen, lugn och harmonisk. Ett besök på McDonalds utanför Hässleholm (utan dipsås den här gången) och sedan var vi hemma igen 18.30 efter att ha hämtat hem X nr 394.           (Bara 6 kvar)                                           

Drygt en vecka tidigare hade en Cettisångare dykt upp utanför Nynäshamn. Denna "blocker" hade Janne o Bengt vid flera tillfällen plockat fram ur deras dragminnen som ett synnerligen lyckat drag till Öland. Jag brukade börja tala om något annat.

Nu hade alltså denna sångare återkommit till Sverige. Nynäshamn - långt bort. Ett par dagar senare ringde Sheriffen. Jag trodde han ville att vi skulle åka till N, men döm om min förvåning och besvikelse när han meddelade att de varit där och nu var på väg hem, nöjda och belåtna. Det kändes inget vidare att blivit akterseglad så där.

Nåja, jag hade annat att tänka på. Skulle fira min instundande 70-årsdag (19/6) med Öppet hus lördagen den 16:e. Sedan skulle Berit och jag åka till Öland på måndag och fira min dag för oss själva i Hammarby, "vårt" ställe.

Festen gick jättefint och efterhand dök tanken upp att åka till Öland via Nynäshamn. Fågeln var ju fortfarande kvar.

Berit var givetvis med på det och kl 12 på natten åkte vi. Vi hade med oss Håkan Nessers bok Picadilly Cirkus ligger inte i Kumla att lyssna på och resan gick fint. Strax före kl 5 på måndagsmorgonen var vi framme och ganska direkt hördes cettisångarens skarpa ljud blanda sig med alla de andra fåglarnas morgonsång. Härligt och lite revansch för akterseglingen.

Tyvärr ville Cetti inte vara med på bild, varför jag fick nöja mig med att ha hört och sett den. Den flög nämligen fram o tillbaka ganska regelbundet, men när den satt stilla var den alltid skymd.

Det blev i alla fall X nr 395.

Jag åkte ner till timmerupplaget vid Osdal för att kolla på utvecklingen av våra Mindre strandpipare, som häckade där. Ringde C-G för att gratulera till Blåstjärten, som han, John och Kenny besökt i Kiruna. (jag var inte akterseglad denna gång utan hade tackat nej, vilket jag kanske ångrade just då). C-G nämnde då att jag kanske skulle till Öland för att kolla en Dvärgrördrom. Jag hade inte haft larmet på, men kollade. Visst. Första larmet hade gått vi 9-tiden. Hur skulle jag göra? Vi hade ju kommit därifrån så sent på på onsdagskvällen. Jag ringde hem och sa lite försiktigt att det kommit en fågel till Öland.

Berit, som alltid är positiv, sa: - Vi åker direkt!!  Och jag som kör färdtjänst var ju tvungen att ställa upp och skjutsa.!

Snabbt fram med fika och för säkerhets skull även lakan m.m. om vi skulle vara tvungna att övernatta.

Resan gick bra, dvs fort, och strax för kl 3 på em. var vi vid Gårdby hamn, där det var fullt med bilar och skådare. Träffade genast Jörgen F, (som här fick X nr 400) som genast visade mig var jag bäst kunde se den. Gick fram till en tub och "säkrade" den, satte upp min, vinkade på Berit, så att hon också fick se den, och hämtade kamera och begav mig till ett annat ställe där man kom närmare och kunde fota den.

Fantastiskt att få se denna "blocker", som bara 10 C3-medlemmar hade på sin lista tidigare. Och så fint jag fick den.

Det kändes alldeles speciellt bra att Åke var på Gotland och jag därmed kom ifatt honom med mina 396 X. Likaså tog jag Janne.

Denna glädje höll dock bara till Växjö, då Åke ringde och talade om hur fin rördrommen var och att Janne tyckte detsamma. De stod båda i Gårdby och betraktade den. Åke hade tagit färjan från Gotland !

Men för min del var det en kanonvecka med Öppet Hus, Cettisångare, 70-årsdag och Dvärgrördrom!!

Nu börjar det likna något! På lördagskvällen kom larm från Blekinge om en Trädmås. Jag ringde C-G för att höra om han skulle åka. Jodå, han och Thomas tänkte åka vid första larmet på morgonen. John skulle jobba och kunde inte. Jag funderade ett tag och förslog sedan för Berit att hon och jag skulle åka på natten. Jag ville inte riskera att måsen drog iväg på morgonen innan vi skulle hinna ner till 8-tiden.

Berit, som alltid är pigg på tokiga saker, ställde genast upp och vid midnatt stod vi Volvo och tankade. Samtidigt tittade jag på larmet: -"Drog iväg ut - troligen kvar". Detta var ju inte lovande precis. Efter en stunds diskussion vände vi hem och la´ oss.

Kl 04.40 kom larmet om att den åter siktats. "Elände att vi inte åkte vid midnatt. Då hade den varit klar redan kl 5!

Jag ringde C-G och halv 6 stod han och Thomas utanför här hemma. Jag sa´ att jag kunde köra. Vi drog iväg ganska snabbt, fint väder och inga poliser ute.

I början kom lugnande larm, men så kom det där "Drog iväg - troligen kvar". Usch! När vi hade 5-6 mil kvar kom nästa, "Eftersökt - ej återfunnen" Det otrevligaste larm som finns.

Nåja, vi var ju så nära, så vi fortsatte givetvis och räknade med lite allmän skådning längs blekingekusten. När vi hade någon mil kvar kom ett nytt, underbart larm: "Ses stationärt". Humöret steg givetvis och med hjälp av Thomas GPS som vägvisare var vi snart framme vid Djupekås "hamn". Där stod en massa skådare, ivrigt spanande åt samma håll (alltid bra när alla tittar åt samma håll). Snabbt framme hos en skådare, som sa: Den är här i tuben.

Trädmås säkrad. Den syntes inte så bra, varför vi flyttade oss lite och kom närmare och utan störande föremål ivägen. Och där stod den och putsade sig ett tag, varefter den gled ner i vattnet och tog sig en simtur. Härligt. Ganska nära och fint i tuben.

- Men ta ett kort då, tänkte jag, men upptäckte att adaptern låg kvar i bilen. Jag chansade utan den och knäppte ett kort, varefter den lyfte, tillsammans med en massa skrattmåsar.

I flykten kunde man faktiskt urskilja den på lite annorlunda flaxande, men snart var den borta. Vilken tur vi hade haft! Vi hade sett den i 15-20 min och sedan försvann den. Men vad gjorde det!!

Efter några glada sms smakade morgonfikat kanon. Vi stannade en timme, kollade ut över den vackra viken, pratade med fok och mådde allmänt väldigt bra, innan vi drog hemåt vid 10-tiden.

Så småningom dök trädmåsen upp igen. Helt onödigt kan tyckas, men så är det. Tidigare hade bara 2 C3-medlemmar trädmås, nu har säkert ett par hundra den. Har den förlorat i värde? Nej, men visst är det roligt om man har en fågel, som inte så många andra har obsat. Detta är väl närmast av filosofiskt intresse.

Strax innan vi kom hem larmades en "möjlig" skatgök på Öland. Vända? Nej, trots att Thomas nog ville det, åkte vi hem för att avvakta vidare larm. Men vi var beredda på ett nytt drag, trots att detta blev så lyckat till slut. X= 397. Det betyder 3 arter på 13 dagar!

Överst på sidan