Under vecka 33 har vi varit hundvakt åt Hobbe, en underbar Golden retriever, hemmahörande på Hisingen. Det är roligt med hund, men 1 vecka då och då räcker. De skall ju ha regelbunden motion morgon, middag och kväll, varför det blir lite si och så med skådning under en sådan period. Speciellt när det inte är ens egen hund och disciplinen inte är den allra bästa, även om den är hyfsad, när han vill.

Nåja, tisdagen den 16 tänkte jag prova om jag kunde ha med hunden en lite stund uppe i fågeltornet. Vi parkerade vid Örebron strax före kl 8 och mötte Åke där. Han var uppe för att hämta telefonen och för att larma ut en Dvärgmås, som han sett en kvart tidigare ute över Öresjö.

Eftersom jag "behövde" den, skyndade vi oss (så fort det går med en hund som skall nosa och markera revir m.m.) till tornet. Hobbe gick snällt med upp för trapporna och satte sig på golvet medan vi började spana över sjön. Inte såg vi någon dvärgmås inte. Det var som vanligt, lite för sent. Plötsligt hojtade Åke:

- Där är någon, tärna eller mås" som flyger upp och ner som en jo-jo. Långt nere i gattet. Njae, det är nog en tärna.

I samma veva kom Claes-Göran och vi började tillsammans studera tärnan, vilken jag hoppades skulle vara en dvärgmås. Plötsligt såg jag en hel del svart på vingarna. Då var det i alla fall ingen fisktärna, kanske dvärgmås i alla fall, men... Mycket hastigt hade tanken "vitvingad tärna" farit genom huvudet, men lämnade detsamma genast. Det kunde det i alla fall inte vara. Alldeles för osannolikt. Nej, jag höll (hoppades) fortfarande på dvärgmåsen. Åke och C-G påstod att det måste vara en tärna och plötsligt nämnde någon av dem:

- "Vitvingad tärna. Det måste vara en vitvingad tärna".

Jag trodde knappast mina öron, men samtidigt insåg jag, när den vid flera tillfällen vände upp undersidan och visade de vackra vingarna, att en, för mig, helt osannolik dröm hade gått i uppfyllelse. En av mina absoluta favoriter och som jag haft det stora nöjet att se så många av i Polen i maj, hade kommit hit och jag hade fått se den från Skalletornet vid Öresjö!!!                 Otroligt men sant!!!

Åke larmade, kanske med darrande fingrar för det blev något fel först, ut obsen, som vid senare efterforskningar visade sig vara den första boråsobsen av denna tärna. Toppen!

Det vill verkligen till något oerhört extraordinärt för att slå denna observation och jag är mycket tacksam till Åke, som upptäckte den och som tillsammans med C-G bestämde den.

Jag hade nog inte vågat göra det själv, för ingen hade ändå trott mig! (och knappast jag heller)

Hobbe visade sig alltså vara en utomordentlig fågelhund.

Nedanstående bild är från polenresan i maj, men visar i alla fall hur "vår" fågel såg ut på undersidan.

Lördagen 27/8 blir också en dag att minnas. 

Åkte ut strax före kl. 7 till Skalle för att stanna där en liten stund. Åt inte ens frukost utan tog bara en kopp kaffe. I tornet stod redan Niklas, de båda Per-arna och Lars. Kallt var det och lite blåsigt. Borde tagit på vantar. Lite vitfågel, svalor, småfågel dök upp, de sista tornseglarna men vi väntade egentligen på rovfågelsdraget, som skulle börja bara solen hunnit värma upp luften. Dessutom flög sammanlagt 5-6 nötkråkor borta över åsen. Nytt BoX-X för året! 

Strax för 9-tiden gick jag ned på spången för att sträcka på benen, ringa hem och sparka upp en vattenrall (de andra hade ju lyckats för någon vecka sedan). På väg upp för trappan igen hörde jag någon säga: 

- Labb! Skynda dig upp!

Jag snabbade mig och med hjälp hann jag få se fågeln under några sekunder innan den försvann bakom träden till höger. Den visade sig för mig mot ett vitt moln och naturligtvis hade jag inte en chans att själv arta den, men de andra, som under ganska lång stund kunnat följa den i tuberna, konstaterade snart, med hjälp av böcker, att det rörde sig om en juvenil Fjällabb!      Kanon!! Detta var det andra fyndet i Borås. Men tänk om jag missat den helt! Det hade känts tungt. Nu blev det ju ingen skön-obs precis, men jag såg den i alla fall.

Frukosten fick vara. Det dök upp en hel del bivråkar, några orm- d:o, duv- och sparvhök,  fiskgjusar, storspov m.m.

Dessutom hade man larmat ut årtan igen från Marsjön och en vattenrall från Reningsdammarna. Lars och jag åkte till V:a Marsjön för att "hämta" årtan. Där stod redan C-G och Sheriffen. Vi letade en stund, men ingen liten anka. Plötsligt sa´ Tomas: - En sådan konstig tärna. Vad är det för någon?

- Det är väl en juv. fisktärna, skulle jag tro, tyckte jag.

- Men den flyger som en svarttärna, sa C-G, men dyker som en fisktärna.

Under en lång stund studerade vi tärnan, som flög fram och tillbaks ute över vattnet. Lars och jag ägnade oss kanske något mer åt att leta efter årtan, medan C-G gick ner och närmare tärnan, som nu satt på en brygga tvärsöver sjön.

- Det är en Svarttärna, adult i övergång till vinterdräkt, konstaterade C-G, när han kom tillbaks. Häftigt!

Dessutom lyckades Lars och jag få syn på Årtan, när den flög upp tillsammans med 5 gräsänder. Tur att det är storleksskillnad, annars hade vi väl aldrig kunnat bestämma den honfärgade årtan.

4 st. BoX-X samma dag och så häftiga till på köpet, var ingen dålig ersättning för den uteblivna frukosten. Som efterrätt kollade jag smådoppingen i Reningsdammen också. Däremot uteblev vattenrallen.