Åter startsidan >>>

Västra Marsjön 06.30 den 8/9-04
En härlig morgon väntade oss med spännande och oväntade obsar.

Höstens första frost håller på att tina upp samtidigt som dimman lättar.	Vi hade hört en trolig blåhake, när den här fågeln satte sig i en videbuske. Tyvärr lite långt bort och i motljus o dimslöjor. Blåhaken.	Claes-Göran spanar in dybanken på andra sidan där småsnäppan visat sig dagen innan.	Långt borta i dimslöjorna går 4 vipor och till vänster syns snäppan.
Bilderna är inte bra, men...	Det är i alla fall småsnäppan	Långt borta simmar även en bläsand	Men vad är detta? Först trodde vi det var en mosnäppa. Vi hade sett den flyga upp med ett kort, ringande läte. Den skulkade mycket och var svår att få grepp på.
Innan vi skulle gå, gick vi fram för att stöta upp den, men den hade inte ätit färdigt och vägrade lyfta.	Vi gick närmare och närmare. Till slut var vi bara ett par meter ifrån den. Märkligt. Och vi hade ju då sett att det	...inte var någon mosnäppa utan en KÄRRSNÄPPA.	Vi stod alla fyra runt den och pratade , men det tycktes inte störa fågeln.
Den måste vara sjuk, sa vi, men den verkade pigg...	..och hade nog bara en sak i huvudet -	Den skulle äta färdigt.	Kanske trodde den att vi var av samma släkte ...
... som de, som nyfiket närmade sid oss och undrade vad vi höll på med.	Vi förklarade vad det var, och så var det OK	Bernt spanade i luften efter fler X	medan Leif slog sig ner på ryggsäcken.